jensleire

Om en månad fyller jag 20. Jag tillhör den där lilla minoritetsskaran som inte kommer gå till systemet på den gyllene dagen, som inte firar sin födelsedag hemma. Det är första gången jag inte är hemma den 27 april faktiskt. Men jag har klarat av jul utan göteborg och familj så en födelsedag bör inte vara några problem. Jag tycker ju egentligen inte det är så viktigt. Det sätter mer perspektiv på hur länge jag har varit borta. Lite mer än ett halvår. När syster var borta i 10 veckor kändes det som en evighet. Är jag egoistisk? Kanske borde säga förlåt för att bara försvinna. Men du åkte till andra sidan Sverige, visst det är inte samma sak som andra sidan jordklotet, men vi båda gjorde vad vi behövde göra. Av erfarenhet så kommer vi närmare varandra när vi går genom något jobbigt, och jag kommer ju faktiskt hem och det mesta blir som vanlig vardag. Åttonde juni kommer alltid vara en påminnelse och en hyllning till det. Somliga saker blir inte som förr när stormen har lagt sig.