jensleire

Haha. Haha. HAHAHA. Nog för att Sverige är fint för de stora kontrasten det har att ebjuda men snöstorm (?) i maj är väl lite väl magstarkt. Jag gillart. 

Valborg är inte så stort här i Sydney, till skillnad från Queens day. Det blev en parad med ungefär 200 personer på Sydneys gator och torg. Jag och en engelsman kände oss ganska så malplace men vi njöt fortfarande. Alla asiater gick "Ballistic" med sina kameror och somliga australienare joinade gänget. Till slut blev jag för hungrig och gick till Subway och pratade med Linnea i typ en halvtimme. Bara två veckor kvar nu. Jag ska njuta av sista tiden men oj vad jag längtar hem nu. 

Lyssnar på Stefani Germanotta, innan världens media gjorde henne känd som Lady Gaga. Ritkigt bra. Kommersialismen har inte förstört henne bara gett henne mer plats. Hon är fortfarande en jävel på att spela piano och sjunga.

Hur låter det i huvudet hos en person som har varit döv sedan födeseln?

tack för idag. Tack ni människor som gjort min dag en minnesvärd dag. Kommer aldrig glömma den. Eller kanske, jag kommer ihåg det jag kommer ihåg imorgon i alla fall...

Godnatt

*Linnea kommenterade senare att jag inte kommer komma ihåg något alls då mitt minne är dåligt som det är när jag är i mina sinnes fulla bruk*

Varje gång jag ser ett lyftande flygplan blir jag varm i kroppen av hemlängtar.

Har av flera anledningar dragit på mig en påtaglig hemlängtan. Jag vet att det bara är en månad kvar, inte så långt med tanke på att vi lämnade Sverige för hela sju månader sedan. Och jag som åkte med tanken att jag skulle komma hem efter ett år. Vad tänkte jag då? Men man ska alltid förvänta sig det värsta. 

Vädret börjar bli kallt och regnigt här i QLD samtidigt som den värmande våren tittar in i Europa och jag kan inte komma på något som talar emot att åka hem förutom några unfinished business här. Och det är svårt att se fram emot de när man egentligen bara vill hem. Jag pratar med många underbara människor varje dag och har verkligen roligt. Inget fel med mitt liv här på något sätt. Men man saknar inte det man har. Och det gör sig ideligen påmint hos mig. 

Jag och Penny har ett valdigt bra forhallande. Hon gor precis som hon blir tillsagd och staller inte till med besvar. I alla fall inte sa lange som jag inte sager till henne att gora det. Men da ar det ju mitt fel. Det enda hon gor utan att jag begar det ar att be mig att aka mer.

Ar riktigt trott pa att WiFi inte fungerar for mig pa biblioteket. Reminder - gratis ar att uppskatta men inte att ta for givet.

Jag stangde aldrig nagra dorrar, jag bara gick ut.
Jag har lart mig att langtan ar battre an att ha for
man saknar inte sant som man har.
Forlat.

Har kommit över en blogg skriven av en struktör och han ger tips hur man kan effektivisera sin vardag på jobbet. Mycket av det han skriver kan tillochmed jag ta till mig. Jag har inte läst hela bloggen men jag tycker den är tänkvärd och helt klart värd en visit.

Förövrigt så var det tydligen alla Jensars namnsdag den 29 Mars. Grattis. Jag missar alltid och blir påmind av någon som grattar mig.

Om en månad fyller jag 20. Jag tillhör den där lilla minoritetsskaran som inte kommer gå till systemet på den gyllene dagen, som inte firar sin födelsedag hemma. Det är första gången jag inte är hemma den 27 april faktiskt. Men jag har klarat av jul utan göteborg och familj så en födelsedag bör inte vara några problem. Jag tycker ju egentligen inte det är så viktigt. Det sätter mer perspektiv på hur länge jag har varit borta. Lite mer än ett halvår. När syster var borta i 10 veckor kändes det som en evighet. Är jag egoistisk? Kanske borde säga förlåt för att bara försvinna. Men du åkte till andra sidan Sverige, visst det är inte samma sak som andra sidan jordklotet, men vi båda gjorde vad vi behövde göra. Av erfarenhet så kommer vi närmare varandra när vi går genom något jobbigt, och jag kommer ju faktiskt hem och det mesta blir som vanlig vardag. Åttonde juni kommer alltid vara en påminnelse och en hyllning till det. Somliga saker blir inte som förr när stormen har lagt sig.

Har precis upptäckt att The Ark har släppt en samling med alla deras singlar som de har gjort. Många minnen man kan hitta i bakhvudet. Kan ha varit en mina första riktiga konserter jag någonsin varit på. I Lysekil med pappa. Jag kan har varit nio år eller liknande och de hade precis släppt We Are The Ark. Den skivan tjänade våra bilturer troget i många år. Vackert var det. Att kunna återuppleva det nu är nästan lika fint. Tio år senare.

Har de senaste nätterna kommit fram till att det vilar en förbannelse över kombinationen "Jens+hostel". Har bott på samma hostel i Brisbane i en vecka, i två olika rum, med ungefär nio olika människor, och varje natt har det varit minst en person som har snarkat. Och inte lite smygsnark som man kan stänga ut heller. I natt snarkade mannen under mig så att jag kände vibrationerna i min madrass. It is inevitable. Detta har jag stått ut med, mer eller mindre varje natt. The irony of it all - I probably snore too...

Visdomstand.

Va på GoMA - Gallery of Modern Art, något som påminde mycket MoMA och New York med syster. bara två år så åker vi dit igen. Fint är det. \