jensleire

Vi har hamnat på ett Holländskt hostel sen vi kom till Sydney. Mycket trevligt faktiskt, lite kallt då det är tvärdrag genom hela undervåningen men sådant får man stå ut med. Jag vet egentligen inte ritkigt om det är holländare som har stället eller om det bara har blivit så att det bara bor massa holländare här. Själv skulle jag aldrig på ett svenskt hostel. Urtrist men här njuter jag, de kan ju iaf prata bra engelska. Anyhow, imorgon är det Queens day, eller som de säger, Koninginnedag. En enorm festday, i alla fall om man bor i Holland, men nu är vi här och tydligen så ska det firas här med, självklart. Så folk går omkring med orange kläder, ungefär som om det skulle vara en stor fotbollsmatch.

Hur låter det i huvudet hos en person som har varit döv sedan födeseln?

tack för idag. Tack ni människor som gjort min dag en minnesvärd dag. Kommer aldrig glömma den. Eller kanske, jag kommer ihåg det jag kommer ihåg imorgon i alla fall...

Godnatt

*Linnea kommenterade senare att jag inte kommer komma ihåg något alls då mitt minne är dåligt som det är när jag är i mina sinnes fulla bruk*

Framme i Sydney, igen. Home sweet home känns det som. Skapade ett nytt hem senast jag var här. Blev lite så när vi hade varit ute och rest i två månader och bosatte i samma stad längre än fem dagar i sträck. Home sweet home. Inget som fina Göteborg dock. 

Melbourne är mycket mer likt Götet jämfört med Sydney. Mycket en kaffestad med massor av söta gränder. Och Cup cakes. CUP CAKES! De var så goda att man bara måste äta mer. Och när jag och Albin gick tillbaka dagen efter fick två fast vi bara köpte en. Var. Sooo good. @Tove

Idag blir jag 20. Kan inte inte säga att jag någonsin har känt så lite på en födelsdag. Jag är bara allmänt glad hela tiden. Fast det är bra, födelsedagar är överskattade enligt. Mycket trevligare om någon skulle börja fira ens födelsedag på en helt random dag istället. Hade uppskattat det så mycket mer. 

Idag kommer det bli att träffa en del människor och sedan avnjuta en trevlig middag, kanske en kebabrulle, kanske lite skaldjur. Only time will tell...

När vi var vi Uluru fick vi inte klättra upp på den på grund av "starka vindar", jättelöjligt... (Även om aboriginerna inte gillar att dumma turister går upp på deras heliga sten). Så vi fick stå och titta på från marknivå, samtidigt som man fick stå ut med 200 flugor med en förkärlek för mun, näsa, ögon och öron. Mycket irriterande. 

I övrigt är det en väldigt imponerade "sten". När man kommer nära  så ser man tydligt hur stenen har rostat p.g.a dess höga järnhalt. Blev en fin solnedgång vid stenen. 

I övrigt så lever vi med solen, går upp med den och lägger oss med den. Man får ut väldigt mycket av dagen då, en vana som borde tas med hem. Tveksamt om jag lyckas dock.

Varje gång jag ser ett lyftande flygplan blir jag varm i kroppen av hemlängtar.

Vi har kört långt, länge och vackert. Det är faktiskt, även om man inte kan tro det, lite mysigt att köra genom tomma ökenlandskap. Även om öknen inte bestod av endast röd sand som vi hade förväntat oss, den var mer grön och bevuxen. Tydligen på grund av att det fortfarande är översvämningar i somliga delar av området. Något som enligt lokals inte har hänt på de senaste 30 åren. UNIQUE!

Vi lever. Road trippen paborjades i mandags morgon kl 8 fran Brisbane och vi hann ca 75 mil innan morkret foll och vi tvingades att stanna vid en rastplats for att sova. Da var bil inte ar tillrackligt rustad for att kora over kungrus utan att sjalv demoleras (hade ju varit lite hemskt att doda en kungru) kan vi inte kora nar det ar morkt. Det ar valdigt mycket kangrus, inte pa dagen dock. Bara doda vagen.

Nu, tva och ett halv dygns korande senare har vi kommit till Mt. Isa, nara gransen till Northen Territory. Vi har uppskattningsvis 120 mil kvar till Alice Springs. Bilen gar over forvantan och vagarna ar "National founded roads" vilket gor att de haller hog standard. Det enda problemet vi har haft an sa lange ar att det ar fruktansvart kallt pa natten nar man ska forsoka sova. Detta resulterade i att Albin, som inte har en riktig sovsack, sov andra natten i dubbel uppsattning av strumpor, langbyxor, tjocktrojor och jackor. Sjalv klarar jag mig med tva par strumpor och en tjock jacka.

I ovrigt ar det inte ett moln, ganska tomt pa bilar och generellt vackert vart man an kollar. Njuter varje vaken sekund. Det ar valdigt fint att ata frukost i total tystnad och ljuset av solen som gar upp over inget annat an gras.
Idag stannar vi efter bara nagra timmars korning i Mt. Isa for att ladda mobiler, iPods och dator och for en gangs skulle se oss runt lite. Det bor 24 000 personer har och har lite mer att erbjuda, det tar inte fem minuter att kora runt och se allt som det brukar gora annars. I morgon aker vi vidare mot Alice Springs. Var plan ar att vara tillbaka i Sydney innan min fodelsedag.

Vart ska det här huset?

Fick ju tillbaka min kamera och hittade alla bilderna från nyår på den. Hade ju varit jobbigt om de va borta men ibland har man tur, även om man inte alltid förtjänar det. Tror i och för sig att jag gjorde det nu. 

Oturligt nog var jag inte stadig nog på handen för att kunna ta något kort på fyrverkerierna som är värt att visa. Det var väldigt vackert i soluppgången dagen efter när vi var tillbaka för att kolla om vi hittade något av värde där vi hade suttit dagen innan.

Har av flera anledningar dragit på mig en påtaglig hemlängtan. Jag vet att det bara är en månad kvar, inte så långt med tanke på att vi lämnade Sverige för hela sju månader sedan. Och jag som åkte med tanken att jag skulle komma hem efter ett år. Vad tänkte jag då? Men man ska alltid förvänta sig det värsta. 

Vädret börjar bli kallt och regnigt här i QLD samtidigt som den värmande våren tittar in i Europa och jag kan inte komma på något som talar emot att åka hem förutom några unfinished business här. Och det är svårt att se fram emot de när man egentligen bara vill hem. Jag pratar med många underbara människor varje dag och har verkligen roligt. Inget fel med mitt liv här på något sätt. Men man saknar inte det man har. Och det gör sig ideligen påmint hos mig. 

Albin är tillbaka och har joinat gruppen. Min kamera valde så snällt att följa med honom också. Hämtade honom på morgonen igår och sedan dess har det varit fullt upp med museum, födelsedagsfest bilresor stranden i Noosa. Har haft väldigt roligt, enda tills jag vaknade i morse och frös som bara den. Inte mycket sömn, även om jag försökte. Som tur var så finns ju Albin tillgänglig nu och han fick köra hela dagen idag. Kunde han behöva för han körde som om han knappt kör förut. I alla fall i början haha. 

Eftersom att jag återigen har en kamera ska jag bli bättre med bilder. I hope.

Det blir inget NZ. For kort tid och jag kanner att NZ inte nagot som man ska stressa sig igenom bara for att man ar nara. Jag har i mitt huvud planerat att besoka sydostasien inom inte allt for lang tid (inom fem ar) och kan lagga lite mer tid pa NZ da. Pratade med Syster precis och hon har tankar om nasta tur till NYC. Hon ska forklara i sitt nasta langmejl, vilket med lite tur ar skrivit under alkoholpaverkan. Dubbelt skojigt.

Jag och Penny har ett valdigt bra forhallande. Hon gor precis som hon blir tillsagd och staller inte till med besvar. I alla fall inte sa lange som jag inte sager till henne att gora det. Men da ar det ju mitt fel. Det enda hon gor utan att jag begar det ar att be mig att aka mer.

Ar riktigt trott pa att WiFi inte fungerar for mig pa biblioteket. Reminder - gratis ar att uppskatta men inte att ta for givet.

Jag stangde aldrig nagra dorrar, jag bara gick ut.
Jag har lart mig att langtan ar battre an att ha for
man saknar inte sant som man har.
Forlat.

Jag vill aka till Afrika och hjalpa manniskor som behover mitt stod. Vad det nu skulle kunna vara. Kanske har jag hittat en person som kan hjalpa mig med det. Kanske.

Om du var lite mer som hon i Annie Hall.

Inget internet - inget skrivande.

Jag har blivit slarvig, pa manga hall och kanter. Maten haller jag inte koll pa, ofta skippas frukosten da jag gar upp sent nog att det ar dags for lunch. Somnen ar lika regelbunden som mina arbetstillfallen. Har varit flera sena natter/morgonar i helgen. Inget egentligen negativt i det men det har satt sina spar. I fredags jobbade jag elva timmar med lite olika arbetsuppgifter och mer ansvar. Roligt. Pa grund av olika event dagen innan tog det ungefar fem timmar innan jag vaknade upp ur min tankeverkstad. Fem langa timmar.

Igar var gick vi ut igen. hade egentligen inte tankt det alls men tydligen sa var det en irlandsk bar som skulle vara riktigt bra pa sondagar och eftersom jag formodligen inte kommer vara har nasta sondag sa var det bara att knalla sig ut och testa pa det. Vi fick ingen forklaring varfor, men det var nastan helt folktomt nar vi kom dit. Rykten sa att The Vic var packat och vi tog oss vidare tid. Packat var overdrift men battre an den tidigare baren. Alldeles for billig alkohol slutade med att jag min kropp inte ville vara med och jag retirerade hem vid halv fyra.

Jag ska bli battre